När Ginette Mathiot inte vet hur man gör clafoutis

Anonim

Även om jag är en modern ung kvinna väl i sin tid, förnekar jag inte ordspråket "De bästa sylten görs i gamla burkar". Inom matlagning är min gamla gryta Ginette Mathiot, författare till mer än 30 kokböcker. För varje traditionell fransk maträtt tittar jag alltid på "La cuisine pour tous", ett slags receptordlista som publicerades 1955. Det kan verka helt föråldrat men jag har aldrig hittat ett bättre recept på kalvblanquette än den i den här boken . Det är därför med all tillförsikt att jag igår påbörjade förberedelsen av en cherry clafoutis av Ginette Mathiot och trodde att det borde vara närmare det ursprungliga Limousin -receptet. För att modernisera tillvägagångssättet lite inspirerades jag av att ta ekonomiska formar för att skapa mini clafoutis. Jag kände mig lycklig. Boken "La cuisine pour tous" innehåller nästan 2100 recept och tyvärr fick jag hämta inspiration från det enda receptet med antingen tryckfel eller glömma Ginette Mathiot. Jag bockade av lite under förberedelsen "Hej, jag använde inget socker! Det är konstigt!" men mitt blinda förtroende för denna representant för det franska köket tillät detta fel. Om min mini clafoutis visuellt var överst, smakade de oätliga (medan det vanligtvis är snarare tvärtom och det är mindre allvarligt): en slags pastellig omelett präglad med ospittade körsbär eftersom puristerna anser att clafoutis är gjord med ospittade körsbär (för en gångs skull bad puristerna om att göra mindre, det tänkte jag inte på). För dessa mini clafoutis skulle jag därför ge dig två tips: använd inte Ginette Mathiots recept och kasta hennes körsbär för att i två bett, för att få ut tre gropar förstör festen lite. Kom igen Ginette, inga hårda känslor!